Susanne (som föreläsaren hette) berättade först en historia om en pojke som varit jätteduktig, men sedan blivit ledd på fel sätt. Vilket tillslut ledde till att han nästan slutade med ishockey som han var så otroligt duktig på.
Men sedan så vände allt och han fick komma till en ny klubb där han blev ledd på rätt sätt.
En sak hon pratade mycket om var hur viktigt det är att
man möter någon på deras nivå.
INNAN man börjar leda dem i rätt riktning.
För om du inte vet vad den personen du ska leda/ge råd till vill, vad den har för mål och hur pass duktig den är. Hur ska du då kunna leda denna personen? Du känner ju inte ens henne/honom.
Jag tycker att alla borde ha en tränare som vet vem du är, varför du håller på med din idrott, vet vad du vill och tror på dig!
Sedan pratade vi även om mönsterbrytning.
Man kan inte hålla på med sin sport varje dag och göra samma saker varje dag.
För tillslut dör hjärnan!
Vi slutar tänka och gör bara det som vi redan gjort tusen gånger och den där lyckan för sporten försvinner sakta.
Åtminstone en dag varannan vecka så borde man kunna säga att idag ska jag inte göra någonting som har med min sport att göra! (Detta kan ju vara lite svårt för oss som håller på med ridsport eftersom hästen inte är en boll eller puck som man bara kan lägga någonstans över dagen :P)
Även om jag är sämst i världen på detta så tror jag faktiskt att det är något man bör göra!
Men inte för ofta ;)
Hitta kraft!
Var kommer kraften ifrån? (Detta var något som jag tyckte var väldigt intressant!)
Har ni någon gång känt att ni inte har någon kraft? Ni känner er lata och vill inte göra någonting?
KRAFTEN KOMMER IFRÅN DINA MÅL OCH DINA VISSIONER!
Om ska göra något och du inte känner att detta är något som du inte vill göra och inte kommer ge dig någonting alls så är det klart att du inte känner kraft för det!
För kraften kommer ifrån dina mål!
Vi fick ställa oss själva frågan (nu tar jag det ur min och min idrotts synpunkt):
Varför håller jag på med ridsport?
Tror jag på mig själv?
Varför gör jag det jag gör?
Vi pratade om Assa. Som hjälper oss att lagra den positiva känslan i hjärnan (även negativ om vi gör känslan till det negativa.)
Det är mycket viktigare än vad man tror att alltid se det positiva i allt man gör!
För går man in med en positiv känsla så är det ju självklart att chansen att man ska lyckas ökas istället för att man går in med ett jättelågt självförtroende och tycker att man själv är skitdålig!
Man ska bara dissa alla misstag man gör i livet för att behålla ett positivt tillstånd och alltid undvika att bli förbannad!
Om du har haft en skitdålig dag så tänk på allting annat som fortfarande är positivt i livet!
Och när man gör någonting bra. DÅ ska man få höra det!
Att få beröm och feedback är något av det bästa man kan få!
Men det måste vara från rätt person och vid rätt tillfälle!
Att få feedback av rätt person och på rätt tillfälle är extra viktigt om det har gått dåligt. Ni har ju tänka er själva hur jobbigt det kan kännas om ni har haft en dålig runda och helt fel person kommer fram till er och börjar säga till er vad ni gjorde fel.
För mig är det viktigt att det är Tränaren som kommer med denna feedbacken.
För om det är mamma så blir jag bara arg :P
Däremot när man har gjort någonting bra så är det oftast dem flesta som får ösa beröm över en ;).
När man lyckas med något som tar en ett steg närmare ens mål och även får massa beröm för det, då får man massa KRAFT att fortsätta!
Men om folk börjar säga till en till exempel att "Du är för dålig" " Du kommer aldrig att bli något" Då försvinner all denna kraften man hade och detta blir tillslut en verklighet. För oavsett vad man gör så fortsätter folk att säga det.
Så UNDVIK FOLK MED EGNA UPPFATTNINGAR! Särskilt om dem inte känner dig!
Undvik negativa människor för annars kommer dem att smitta av sig till dig med sin negativa känsla!
För att avrunda detta så tänkte jag svara på frågorna som jag ställde innan.
Varför håller jag på med ridsport?
Jag håller på med ridsport för att jag älskar att hoppa och när jag får klättra i klasserna! Visst är det kul att vinna! Men för mig är det mycket roligare att vara felfri i en 120 än att vinna en 110.
Jag älskar alla glädjetårar och när allt stämmer, jag älskar när min tränare säger att jag är duktig och att jag har utvecklats!
Vad är mina mål?
Mitt mål i livet är att jag vill bli världens bästa hoppryttare.
Alla får säga vad dem vill, jag bryr mig inte. För detta är vad jag vill och det står jag för.
Och jag tänker aldrig ge upp.
Om jag inte lyckas så kommer jag i alla fall veta att jag trodde på mig själv och jag kämpade hela vägen!
Och om någon säger till mig att "Det förstår du väll att du aldrig karar" eller något liknande, så struntar jag fullständigt i vad de säger för jag vet att det finns en chans!
När jag tittar på VM, eller kanske en vanlig grand prix så får jag alltid en känsla som säger mig att det är detta jag vill!
När Angelika vann i scandinavium så satt jag och storlipade för det där är ju min dröm!
Så varför gör jag det jag gör?
Varför funderar jag på att åka utomlands i flera år för att bli en bättre ryttare?
Jo, för att jag vet att det är ett sätt för mig att komma närmare mina mål!
Varför håller ni på med ridsport?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar