Men det slutade med att jag satt upp i sadeln och trimmade en stund.
Det var så många i båda ridhusen att det inte gick longera.
Som tur var hade jag ångrat mig i sista sekund och slängt på sadeln.
Så jag satt upp och kände efter ordentligt om jag kunde känna något fel.. Men NEJ!
Hon kändes fin.
Kom till slut fram till teorin att nu när jag börjat hitta knapparna och hon verkligen måste kämpa mer så blir det jobbigt för henne och så försöker hon smita undan.
Så fort jag blev lite hårdare mot henne så gav hon med sig och jobbade vidare.
Den 2/1 ska vi åka med henne till Staffan för en "rutinkoll".
Och är allt bra så kommer vi vara med på Björne träningen 7-8/1. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar