Olyckan..

Förra veckan var verkligen den en utav de värsta hittills!

Allt kändes bra på framridning samt på framhoppningen. 

Väl inne på banan så tycker jag att vi fick ett bra flyt genom banan. 

Fram till näst sista hindret var det en ganska lång linje fram till oxern där jag la på ett lite högre tempo men tyvärr fick ett ner. Sedan kom jag då fram till sista hindret.. Kom in bra.. fick ett bra avstamp... men helt plötsligt så dyker Leifa rakt ner i marken.. Efter det kommer jag inte ihåg särskilt mycket. 

Bara denna hemska smärta som jag hade vid nyckelbenet. Fy satan säger jag bara! Det gjorde ont!

Och sedan också denna oro för hur Leifa mådde! 

Det var fruktansvärt! 

Även om folk säger att hästen är okej så tror man inte riktigt på det när man vet hur illa fallet var. 

Efter 30 min så kom ambulansen och hämtade mig och ungefär 8 timmar senare fick vi åka tillbaka till Björbäck. 

Jag fick sova i bilen eftersom jag inte kunde ligga ner medan mamma låg i släpet. 

De första dagarna var verkligen botten! Jag hade så fruktansvärt ont och kunde inte göra något åt det. 

Men jag kunde i alla fall glädja mig med att Leifa hade klarat sig bra!

Denna olyckan innebär ju att mycket blir framskjutet. 

Men jag mår redan bättre och planerar att sitta i sadeln igen nästa vecka!

Jag kan inte vänta längre än så!! Det går bara inte. 

Vill tacka alla underbara människor som tog hand om Leifa när jag inte kunde och som hjälpte mig när jag behövde hjälp! Det var och är guld värt!